Axl Rose

Låt oss prata mer om Axl Rose. Vem är denna artist och vad är hans bakgrund. Axl Rose är främst känd från gruppen Guns N’ Roses. Vid en tidpunkt då pop dominerades av dansmusik och pop-metal förde Guns N ‘Roses rå, fula rock & roll som växte i listorna. De var inte trevliga pojkar: trevliga pojkar spelar inte rock & roll sades det. De var fulla och våldsamma; de var också roliga, sårbara och ibland känsliga, som deras banbrytande hit, “Sweet Child O ‘Mine,” antyde.

Mer om gruppen

Medan Slash samt Stradlin våldsamt spottade ut duellerande gitarriff, skrek Axl Rose sina skildringar om likgiltighet i storstaden. Under tiden var bassisten McKagan samt trumslagaren Steven Adler en limmerrytm som höll musiken kraftfull. Guns N ‘Roses’ musik var generell och grov, med en fast, tuff, bluesig bas; mörkt, sliskigt & ärligt – det som bra metall ska va. Ganska förfriskande med en musik som kunde framkalla allt från iver till fiendskap, synnerligen emedan bägge sidor hade rätt. Det hade inte funnits ett hårdrockband av denna råhet och begåvning på flera. Detta med tillägg av Roses primära raseri, skrovliga ljud med mera.

Guns N ‘Roses lanserade en EP år 1986, och ledde till avtal med bolaget Geffen; året därpå releasade bandet sitt huvudalbum, Appetite for Destructionm men albumet sålde inte nästan 1 år senare, när MTV skulle spela upp “Sweet Child O ‘Mine.” Kort därefter blev albumet samt singeln nummer ett och bandet blev ett av världens ledande band. Deras huvudsingel, “Welcome to the Jungle,” releasades igen och sköts upp in i Top-10, och “Paradise City” följde i dess fotspår. I slutet av 1988 släppte de Guns N ‘R Lies, som parade ihop fyra nya akustikbaserade låtar (inklusive Top 5-hitten “Patience”) med sin första EP. Guns N ‘R Lies’, “One in a Million”.

Med framgång kommer även motgång

Med framgång kommer även motgång

Guns N ‘Roses började arbeta med den efterlängtade uppföljningen av Appetite for Destruction i slutet av 1990. I oktober samma år avskedade bandet Adler och hävdade att hans drogberoende fick honom att spela dåligt; han ersattes av Matt Sorum från Cult. Under inspelningen satte bandet Dizzy Reed vid tangentbord. När spelningarna var färdiga hade det nya albumet blivit två nya album. Efter att ha försenats i nästan ett år släpptes albumen Use Your Illusion I och Use Your Illusion II i september 1991. Med grova dock fascinerande låtar visade albumen upp ett mer ambitiöst band bakom. Inledningsvis såldes albumen mycket bra, men även om ambitionerna för höga för det kommande decenniet, visade det sig inte vara fallet alls.

Nirvanas Nevermind-hit som blev nummer ett i början av 1992, gjorde plötsligt Guns N ‘Roses – med alla deras impressionistiska videor, modeller – verka väldigt olustiga. Rose hanterade förändringen genom att bli en diktator, eller åtminstone en liten tyrann; hans humörbristningar i konserten blev legendariska, till och med gick så långt som att stimulera till upplopp i Montreal. Något desperat helt enkelt. Men mer om detta kommer vi att prata mer om i kommande artiklar.